Blott en dag, ett ögonblick i sänder, Vilken tröst vad än som kommer på!

Vers 1

Blott en dag, ett ögonblick i sänder, Vilken tröst vad än som kommer på! Alt ju vilar i min Faders händer, Skulle jag, som barn, väl ängslas då? Han som bärför mig en faders hjärta, Giver ju åt varje nyfödd dag Dess beskärda del av fröyd och snärta, Möda, vila och behag.

Vers 2

Själv han är mig alla dagar nära, För var särskild tid med särskild näd. Varje dags bekymmer vill han bära, Han som heter både Kraft och Råd. Att sin dyra egendom bevara, Denna omsorg har han lagt på sig. "Som din dag, så skal din kraft och vara," Dette löfte gav han mig.

Vers 3

Hjälp mig då att vila trygg och stilla Blott vid dina löften, Herre kär, Ej min tro och ej den tröst förspilla, Som i ordet mig förvarad är. Hjälp mig, Herre, att vad helst mig händer, Taga ur din trogna fadershand Blott en dag, ett ögonblick i sänder, Tils jag nätt det gode land.