Var jeg går i skogar, berg och dalar, Följer mig en vän, jag hör hans röst.

Vers 1

Var jeg går i skogar, berg och dalar, Följer mig en vän, jag hör hans röst. Väl osynlig är han, men han talar, Talar stundom varning, stundom tröst. Det är Herren god, väl var han döder, Men han lever i all evighet. :/: Sina får han följer, vårdar, föder Med osäglig trofasthet.:/:

Vers 2

Allt vad vi till evig tid behöva, Allt i alla har jag i min vän. Allt som här mitt hjärta kan bedröva Känner han och hjälper mig igen. Väl försvinner ofta vännen kära, Men han sade själv: En liten tid, :/: Sen en tid igen och jag är nära, Då blir åter fröjd och frid.:/:

Vers 3

När på Tomas Segerfursten tänker, Där han full av sorg och otro går, Skyndar han och honom tillgång skänker Att få se och röra vid hans sår. Tomas, rörd av Jesu hulda hjärta, Övervunnen av hans marterskrud, :/: Ropar, full av fröjd och kärlekssmärta: "O min Herre och min Gud!":/:

Vers 4

Skänk och mig, o Jesus, denna lycka, Som fördriver otrons mörka kval. Korsets bild i hjärtat värdes trycka Till besegling av mitt nådeval. Hulde Herde, tänk därpå att fåren, Samlade vid evangelii ljud, :/: Känna blott av rösten och av såren Dig, sin Herre och sin Gud.:/:

Vers 5

Följ mig, huldaste, uppstungna hjärta, På den väg jag genom öknen går. Låt min tro, i glädje och i smärta, Finna vila städs vid dina sår. Låt mig somna i ditt hulda sköte, Låt mig uppstå, klädd uti din skrud, :/: Frälst och salig ropa vid ditt møte: O min Herre och min Gud!:/: