Från Frälsaren på korsets stam ljus faller på min dräkt.

Vers 1

Från Frälsaren på korsets stam ljus faller på min dräkt. Då träda syndens fläcker fram, jag blir med rövar'n släkt. Men han som var mot rövar'n god, Han tvår mig snövit i sitt blod. Så helt förlåter Gud! Så helt förlåter Gud!

Vers 2

Min synd låg mellan mig och Gud så hög som bergets kam. Den hindrade mitt böneljud att nå till Herren fram. Då kastar Gud bakom sin rygg. All synden min, nu är jag trygg. Så helt förlåter Gud! Så helt förlåter Gud!

Vers 3

I havets djup min synd blev sänkt, o, evangelium! Det är som hade Herren tänkt: Jag vill se ut ett rum Där synd kan stängas in så väl, Att aldrig mer den når din själ! Så helt förlåter Gud! Så helt förlåter Gud!

Vers 4

Mitt hjärtas svåra plågoris som tuktade så hårt, Min synd, som jag på intet vis själv kunde driva bort, Nu fjärran är, så Skriften lär, Som öster ifrån väster är. Så helt förlåter Gud! Så helt förlåter Gud!

Vers 5

Som molnen fly för solens sken Och ej en sky blir kvar. Och himlen strålar klar och ren där nyss blott töcken var Så plånar Gud all synden ut Och gör på alla sorger slut. Så helt förlåter Gud! Så helt förlåter Gud!